lördag 20 december 2008

I've had the time of my life

Så det är nu jag ska tacka för mig, packa ihop och åka hem till allt som jag flytt ifrån. Jag ser fram emot att snart vara hemma hos er som jag alltid önskat vore här, men Örebro är en död stad för mig nu. Jag känner ingenting för byggnaderna.
London är mer än bara uteliv, shopping och öldrickande. Byggnaderna lever och talar, människorna har kvar sin integritet, moral och ödmjukhet, det finns en viss stolthet i varje gatusten. Den här staden har, till skillnad från så många andra höghus- städer, karaktär och en historia som tillåter en att skjuta ut bröstet då man talar om den. Stolthet.
Vad London betyder för mig är mer än bara en stad, en plats där jag trivs. London betyder självständighet. Det är inte med glädje i handbagaget som jag åker hem, jag vet vad det är jag lämnar kvar. Men det är med ett viss hopp och säkerhet om att jag kommer komma tillbaka, och det förenklar processen att kliva på planet.
London i ord. Kärlek, Oxford street, O'neils, Willesdeen green, "mind the gap", vänskap, 75an, "wakey wakey", sömnbrist, glädje, frihet. Men vad finns det för ord som beskriver det ingen egentligen kan förstå?
Sofie, min älskade vän. Du är familj för mig, kommer alltid vara. Tack, för allt. Vi kommer vandra på Oxfordstreet snart igen.
Jag kom hem åtta i morse från vår personalfest, sova får jag göra senare. Ikväll ska vi ha middag här hemma. Imorgon åker vi hem.
Hoppas bloggen, om inte gett er någonting vettigt, i alla fall gett er en inblick i hur det är att bo i världens mest mångkulturella stad. London är allt det bästa från hela världen, samlat intill floden Thames. Förlåt om jag gjort er besvikna med mitt språk. Jag använder det inte som jag vet att jag borde, jag slösar på ord ibland. Men jag har försökt, och då jag inte försökt, så har jag haft en bra anledning.
Jag vet inte vad mer jag ska skriva. Åker jag tillbaka hit, när jag åker tillbaka, så återupptar jag bloggen. Tills dess får ni hitta er ytliga underhållning på annat håll.
Vi ses snart.
Puss, kärlek
(alltid varit) er Linn

torsdag 18 december 2008

Lite som the final countdown

Torsdag idag, alltså. Tänker inte beskriva hur det känns att snart åka hem, för jag har ju jätte mycket roligt kvar innan det sker! Idag är jag ledig, ta mig tusan. Anledningen är följande: playboy, som skulle hålla fest hos oss idag, krävde att vi i personalen bar högst ja.. oanständiga, urringade, slampiga, tröjor på oss. Vår manager, klok som han är, total- vägrar och slänger till med en "min personal har värdighet och självrespekt!!". Vi älskar honom för det, playboy- människorna gör det inte. Så dem ställde in. Men jag är inte bitter, en extra dag/ kväll att spendera tillsammans med London. Ska handla dem absolut, helt definitivt, sista julklapparna.
Imorgon jobbar jag som vanlig, fast det kommer inte avslutas helt som vanligt. När vi är färdiga imorgon ska vi har personalfest, ja det kommer bli rätt sent. Vi räknar med att vara färdiga runt ett med allt jobbrelaterat och sen bara köra järnet. Det kommer bli mer än roligt.
Igår bjöd jag för övrigt mina älskade kollegor på pepparkakor och julmust. Responsen på julmusten blev följande: "it tastes.. wierd... I LIKE IT!" Succe, med andra ord.
Lördag kommer bestå i att säga "vi ses" till allt det jag älskar med den här staden. Jag vägrar säga hejdå! Sen blir det middag med alla housemates och utgång. Packa antar jag att jag ska göra också... Buhu, hjärtat gick just upp i vikt.
Men jag längtar efter er där hemma, ska bli obeskrivligt skönt att få träffa er alla igen. Och jul, jul är årets bästa tid. Jag längtar!
Håll er uppdaterade för det avslutande, sammanfattande, london- inlägget. Tills vidare.
puss, kärlek

tisdag 16 december 2008

Ett litet, men väldigt viktigt, tillägg

Grattis Johanna, älskade vän, på 19 års dagen. Du må vara på andra sidan jorden, men du är ändå alltid här.


Du blommar upp av ingens frö i värme varm som slask och snö
Du torkar tår av ingens tröst och lyssnar tyst till ingens röst

Du har rock'n'roll i dina bröst
Du har blues i dina lår
Du har visor i ditt hår och poesi i dina sår

För att jag vet att den sången, det är du. Kärlek.

Nothing you do can make me love you less

Tänkte att jag ska ta det här i ordning, från det att jag sist slutade skriva till just nu. Vill ju inte att ni ska gå miste om något, speciellt inte som jag åker hem snart. (PANIK!)
Hur som helst. Lördags kväll betydde alltså ligga ganska så still. Läste ut boken "The book thief", vilket är en brilljant bok som alla borde, måste läsa. Sen var det X-factor final, vi var rätt taggade. Alexandra vann, hennes vinnar- singel blir att göra en cover på låten "hallelujah", hur fantasibefriat är inte det? Tur att det är hon i alla fall och inte den där pojkbands-parodin som manglade sönder låten.
Söndag bestod av lite hjärnlösa aktiviteter så som fika julskinkemacka, dricka julmust, julöl och shoppa. Men det var inte dumt.
Igår hjälpte jag Englands fallande ekonomi ytterligare lite i rätt riktning genom att spendera lite ytterligare pengar på saker. Kläder. Smycken. Hoho jag känner mig som min privata jultomte. Och sen jobbade jag, förstås.
Det var en mycket underlig dag på jobbet. Jag trivs jätte bra, som ni vet, men igår var det en konstig stämning, något bittert låg över allt och alla i lokalen. Kocken och min manager rök ihop. Vi tror att Tobey (managern) fått nog av att höra Kockens favoritord "FUCK" några gånger per minut. Så vi var en kock mindre, och väldigt mycket färdig mat mindre. Nej, det var inte en särskilt bra dag. Men idag tar vi tag i det igen.
Vi ses snart, söndag landar jag. Ta hand om er tills dess,
puss, kärlek!

lördag 13 december 2008

Ledig!

Tiden! Hallå! STOP! STANNA! Vänta då!! Du får inte gå så fort! Det är bara en vecka kvar innan jag åker hem och jag har inte hunnit förbereda mig! LUGN I BACKARNA!! Håll i hästarna! Eller något sånt, kan du bara vänta lite så jag hinner ikapp?
Har varit ledig idag, är ledig imorgon och det känns som jag vill göra tummen upp åt alla jag möter. Det har regnat i London idag, inte duggat, Regnat. Spöregnat. Det är svin- kallt så rent teoretiskt eller biologiskt eller vaddunuvillkalladet så borde det snöa. Men då har man inte räknat med det faktum att det här är England, de gillar vatten i flytande form.
Tog mig en sväng ut till Camden town, gav dock upp det där rätt snabbt då mina skor tog in vatten som en eka med hål i. Brrrrrrrrr! Nu, hemma igen, klockan är tio i fem. Har precis handlat mat, kommer bli lite spännade kyckling dagen till ära. Så nu vet ni det.
Ikväll ska jag ta det väldigt, väldigt lugnt. Jag känner mig som 94 och ett halvt, ont i knän, rygg och allmäna muskler och leder. Men ändå, jag trivs jätte bra i London just nu. Har en sån period då jag inte kan förstå varför inte alla världens människor vill bosätta sig just, precis här. Lite opassande med tanke på att jag åker hem om en vecka. Där kan man prata blandade känslor!
Det är X- factor final på tv ikväll, har ni inte varit i England under perioden som det går på tv så kan ni aldrig föreställa er hur stort det är här. Det är enormt, större än enormt, det är socialt självmord att inte se den. För er som inte vet, det är motsvarande Idol fast ja.. Bättre. Det ska jag spendera min kväll framför tillsammans med mina housemates.
Imorgon blir det Scandinavian kitchen och lussebullar, lite shopping och något pubbesök.
Hörs i veckan!
Puss, kärlek

torsdag 11 december 2008

IKEA betyder Sverige på engelska

Sofie sover fortfarande, tror jag, eller så ligger hon bara och drar sig. Så nu vet ni det. Vi jobbar båda kvällar, det är bra, då kan vi göra något på dagarna så det inte bara blir jobb, jobb, jobb. Idag, till exempel, ska vi ta oss ut till IKEA. Det är relativt nära, två tunnelbanestationer härifrån. Det ska handlas köttbullar och, viktigast av allt, juleskum. Jag älskar mitt juleskum. Igår åt vi sushi, halleluljah- moment, och så besökte vi Harrods. Det är vackert, sen får man tycka vad man vill om prinicipen att klämma så mycket pengar det bara går ur en lurvig handväska, men mysigt är det.
Annars så har jag fått ett frieri, ett telefonnummer och ett antal utbjudningar av fulla gäster på jobbet. "People are crazy.." Som min manager alltid säger. Men det är kul, det är jätte stressigt och man får ont överallt, men jag trivs verkligen där jag jobbar nu. Nästa vecka ska 700 playboy- brudar med kavaljéer ha fest hos oss. Får se om jag kommer tycka lika bra om mitt jobb då. Faktum: Desserten innebär en tjej täckt i chocklad, vad det kostar? Tretusen kilo självrespekt.
Två dagar kvar till ledigheten lördag- söndag. Så skönt! Återkommer då, vet inte riktigt vad jag ska hitta på, men något spännande blir det alltid.
Puss, kärlek

tisdag 9 december 2008

I want to be forever young

Fick ett telefonsamtal hemifrån idag, min älskade vän och syster Ida är sjuk och har skadat foten. Illa! Tänker på dig "lillen". Då blev jag lite nedstämd, att jag dessutom var på banken och skulle ge ifrån mig 275 pund lös inte direkt upp min tillvaro.
Men det finns annat här i livet som gör. I söndags var jag och Sofie och fikade på Scandinavian kitchen, lussebullar och julmust! Helt obeskrivligt underbart. Under muntra former bar det sedan av till Notting Hill, mc donalds och Zoo bar på kvällen. Zoo- bar var katastrof, katastrof. Jag har aldrig sett så många ja.. vad ska vi kalla dem för att det ska bli politiskt korrekt? Freaks, retards, alternativa människor på ett och samma ställe. Vi hade iaf roligt, skrattade så vi tjöt men det var K A T A S T R O F.
Jobbade igår, jobbar idag, jobbar varje dag fram till helgen då jag är ledig lördag- söndag. Yeay! Det är mindre än två veckor kvar tills jag åker hem, det är underligt som fan. Har alltid tyckt att jag haft gått om tid att lära känna den här staden, nu börjar jag bli stressad. Började fundera över vad jag ska göra i vår, ingen jävla aning. Jag vill inte vara i Örebro, Norge någon? London? Frankfurt eller Betlehem? Vad som helst, men följ med mig bort från Örebro.
Hem är där ditt hjärta finns, mitt hem kommer alltid vara Örebro. Men jag måste passa på nu innan studierna sätter igång igen!
Uppdaterar lite mer i veckan, tror jag, hoppas jag. Äsch, jag börjar få slut på ord. Jag har tappat hjärnceller sen jag kom hit. Hatar att tappa mitt språk, min identitet, allt jag någonsin gjort bra.
Kärlek till er där hemma, längtar efter familje- samtal och fika med vänner.